Varför finns mobbning? Varför finns det människor som mobbar andra människor? Vad är det som är så bra med det? De flesta gör det för att dom känner sig coola, tycker att det är kul eller för att dom tycker att dem är fula(de som blir mobbade). Alla är lika värda, den mobbade är lika värda som mobbaren för allt vi kan vara är att vara mänsklig. Jag menar också att mobbning är bara något som vi kan vara & göra, det är bara mänskligt, det finns antagligen inget att göra åt.
Mina åsikter om mobbning är att det måste ta ett slut! Jag tycker att det kan vara ganska överdrivet, speciellt när man är gammal nog att förstå att det är fel. Men frågan är, bryr dom sig om att de blir ledsna eller skiter dom i det?
Jag vet hur det känns att bli mobbad. Jag blev det av en tjej under 2-3an och jag vågade aldrig säga emot. Jag tror inte jag heller sa det till mina föräldrar, jag var nog för rädd för det.
Hur ska vi kunna stoppa mobbning? Man kan t.ex: demonstrera eller skapa en grupp som t.ex kan heta ‘stoppa mobbning’. Men hur ska vi kunna veta att det hjälper? Att demonstrera är rätt så stort men hur ska det kunna förändra mobbning? Hur ska vi få alla mobbare att inse det dom gör är fel? Själv tror jag att dom redan vet det, att det är fel. Men dom bryr sig helt enkelt inte.
Om man misstycker något om en annan, varför visa det genom att visa att man är dåligare?
Det är så jäkla själviskt att man bara vill skrika det på dom.
Känslor som man kan få när man blir mobbad är: utefryst, ful, dålig, ledsen & ensam. Vilket ingen borde känna, för att ingen förtjänar något sådant.
Om jag såg någon bli mobbad eller kränkad, skulle jag inte bara stå där och kolla på, jag skulle antagligen gå dit och säga åt dom/han/hon.
De flesta som har blivit mobbad har börjat fått självmordstankar. Vilket ledde till självmord. Det får mobbarna att inse det de gjorde var fel. Det är det jag hatar. Måste dom ta självmord för att dom ska inse att det dom gjorde var fel?! Fan vad töntigt! Det borde dom ha vetat länga sedan! Det stör mig så grovt!
Rachel, du har skrivit en krönika som verkligen berör läsaren. Ämnet är engagerande och starkt och du har skrivit på ett personligt sätt och du reflekterar och funderar, samtidigt som du uppmanar till handling mot mobbning. Mobbning, som ämne, är både aktuellt och allmänt. Du hanterar skrivreglerna på ett bra sätt.
SvaraRaderaAlessandro, var är din respons?
För mig väcker inledningen intresse, jag såg att den var intressant så jag ville gärna fortsätta läsa den.Jag tycker inledningen var bra för att Rachel förklarade direkt var det handlade om. Jag tycker det handlade om temat genom att när man är lönsam måste ju man må bra och det har en koppling till temat. Ja, när jag läste den så såg det ut som att det var personligt skrivet för man såg att det var Rachel som hade kommit på meningarna och inte någon annan. Ja, jag tycker det är som en krönika för de handlar om mobbning, sen som det är skrivet så är det som en krönika. Krönikan handlar ju om mobbning så jag tycker faktiskt att hennes rubrik passar bra för att det står, KRÖNIKA OM MOBBNING. Jag tycker att Rachel har skrivit bra utan felstavning utan några fel i styckeindelning.
SvaraRadera